Efter att under tre års tid hålla på att läsa, skriva och prata om gruvan och gruvstrejken -69 så kom jag då till LKAB.
När jag skulle hämta ut skyddsglasögon i förrådet för skyddskläder upptäcker jag att jag hänger där, och har gjort i flera år, i form av en artikel från en gång då jag pratade om deltagande demokrati i Kiruna.
Så påbörjades då resan under jord.
Med bil, och som eskorter hade jag huvudskyddsombudet underjord och vice.
Jag fick verkligen en lyxrundtur.
Och jag blev behandlad som en drottning.
Här är vi med hon som visar runt besökgrupper i besökscentret, och vicen.
Nere i gruvan har de en fantastisk biosalong där man skulle kunna göra teater…
Här står jag och pratar med en man som planerar brytning och skjutning.
Förutom avancerade kartor över orter som fick jag också höra fantastiska historier om när han ringer och väcker folk som inte har stämplat ut sig. Men de ska jag inte berätta här.
Nu har vi precis ätit lunch ca 10.30 och står nu och kollar på tågen
Här är samma foto, på ett ser man dammet i luften tydligt på det andra inte
sen åkte ni ner till 1035 m underjord
(det är alltså helt otroligt att man hittar där med hundratals bilvägar som slingrar sig, mörkret och trafiken)
när vi kom fram dit vi skulle så gick vi av bilen så släckte vi alla tre våra lampor
jag har aldrig sett ett sånt mörker i hela mitt liv
sen fick jag åka en lastvagn, jag minns inte vad de heter
men här står jag i en i alla fall
vi åkte fram, lasta på malm och annan sten och sen öste ner i ett hål
25 ton tog det en gång vi åkte
allt jag såg därnere, hissarna, lastbilar, malmen som fraktas, det är sådana enorma krafter
in okategoriserad.
Här kan ni se teatertruppen om gruvstrejken på Nordnytt
3 min och 20 sek in i programmet
Nordnytt
in okategoriserad.
ja
så kom det cirka 300 personer till Svappavaara sporthall
barn
gamla
medelålders
ungdomar
kvinnor
män
och det blev magiskt
de lyssnade på en läsning av Viskleken som tog en och en halv timme
och det var en sån koncentration
varma applåder efter några scener
sen fika
och sen samtal som åtminstone hundra satt kvar på
och längst fram satt de som var med
en man som var 25 år som var med de första att sätta sig
och de var rörda
och de berättade
och de tackade
och jag tackade dem
in okategoriserad.
klockan är 18.33
och jag sitter i sporthallen i Svappavaara
folk börjar komma in
de två första raderna är fullsatta
jag är nervös
regissören Richard Turpin har i alla intervjuer sagt att att vi inte spelar inför publik här
vi spelar för experter
och det känns verkligen just nu
i magen
det var här allt startade för 40 år sedan
inte i sporthallen utan i gruvan
det var i Svappa de satte sig först, sen kom de andra efter
det vet man inte när man sätter sig
att man i själva verket gett startsignalen till en historisk händelse som förändrade Sverige
nu är klockan 18.41
de 8 första raderna är i stort sett fulla
in okategoriserad.
<!– @page { margin: 0.79in } P { margin-bottom: 0.08in } –>
Klockan är två på eftermiddagen och det är helt mörkt ute.
Jag är i Kiruna.
Jag flög från Kramfors till Gällivare.
Till Kramfors åkte jag tåg.
Lyssnade på Ehrenberg på ett föredrag på Socialistiskt Forum och han sa att det var ok att flyga till Kiruna. Det är inte de som bor i glesbygden som står för klimatförändringarna. Fast de drabbas ändå. Här pratar folk om att det inte är kallt längre.
Tur för dem tänker säkert någon storstadsbo söderöver. Men det handlar inte om det utan om att det är otäckt att det på tio år märks en sådan förändring, då typ 30 grader minus jämt vintertid, nu kanske 2-3 grader minus.
När jag landade såg jag tre älgar som lekfullt gick fram i skogen i närheten av landningsbanan. Från luften formade granarna som figurer och de enstaka vägarna såg ut som pensaldrag. Det svårt att inte tycka att det här är exotiskt.
En stad som ska flytta, där det är mörkt klockan två och där de strejkade för 40 år sedan. Det är därför jag är här. För jubileet. 40 år sen gruvstrejken
Riksteaterns pressmedd
NSD artikel
in okategoriserad.
när man en morgon i livet
vaknar upp
och svenskans ledarskribenter
de mest reaktionära i konungadömet Sverige
har på ett väldigt trevligt, pedagogiskt sätt i full samförståndsanda
skrivit om varför det är så bra att Metall går med på att sänka arbetares löner
(visst läs den även om den inte är speciellt överraskande här )
när de rika i Sverige gått med på skattesänkningar
ett fullständigt borttagande av arvsskatt och förmögenhetsskatt
då inser man att något är fruktansvärt fruktansvärt fruktansvärt
fel
in okategoriserad.
Pjäsen Etnoporr har regisserats upp fått två nya skådisar och haft turnépremiär i Göteborg.
Missa den inte om den kommer till din stad, här är turnén
Det blev en riktig succévecka med fem stycken utsålda föreställningar på Pustervikteatern. Efter i stort sett alla föreställningar har det varit samtal och på fredagen och lördagen var det panelsamtal.
I lördags hade panelsamtalet rubriken
Mödomshinnor, slöjor,
Jöran Fagerlund har bloggat om hans etnoporr upplevelse
nabila abdul fattah rekommenderade den i sin Metro kolumn
in okategoriserad.
På lördagsdemonstrationen i Göteborg (17 januari) höll jag tal.
Jag har lagt upp den på min hemsida och går att läsa här
Tal Palestinademonstration
in okategoriserad.
det här boken måste ni läsa
och lyssan på det här samtalet
15.00-16.15
Spionaffären Enbom
I slutet av 1951 berättade Fritiof Enbom, före detta journalist vid den kommunistiska dagstidningen Norrskensflamman vid en middag att han gick under kodnamnet Mikael och var ledare för “Grupp Norr” i en stor spionring som lämnade hemliga uppgifter till Sovjet. Enbom greps, erkände och angav därefter en hel rad personer, de flesta med anknytning till Sveriges kommunistiska parti, som medhjälpare och dömdes till livstids fängelse.
När journalisten Tomas Bresky började gräva i affären Enbom trädde många märkliga förhållanden fram- men också en bild av Sverige då det kalla kriget var som allra mest kylslaget.
Medverkande: Journalisten och författaren Tomas Bresky i samtal med dramatikern America Vera- Zavala
Arrangör: ABF Stockholm
in okategoriserad.
det ska jag göra i alla fall
Tid: 16.45 – 18.00
Hur ska vi förstå staden?
År 2005 lever för första gången i historien fler människor i städer än vad det gör på landet. Städerna växer, och så också begreppen för dem, megastäder, mångmiljonstäder.
Men i Sverige verkar alla ha problem med staden. Kärleken till staden är mycket sällsynt i svensk politisk debatt. De gamla folkrörelserna har problem med staden. Engagemang och valdeltagande är lågt och sjunkande i förorter där det bor svensk arbetarklass, inte bara i de med epitetet invandrartäta. Frågan om staden bryter igenom vallarna för vad som normalt uppfattas som höger och vänster. Göran Greider och America Vera-Zavala samtalar om hur vi ska se på staden och vad som är en radikal politik för städer idag.
Arrangör: ABF- Stockholm
in okategoriserad.
