<!– @page { margin: 0.79in } P { margin-bottom: 0.08in } –>
Klockan är två på eftermiddagen och det är helt mörkt ute.
Jag är i Kiruna.
Jag flög från Kramfors till Gällivare.
Till Kramfors åkte jag tåg.
Lyssnade på Ehrenberg på ett föredrag på Socialistiskt Forum och han sa att det var ok att flyga till Kiruna. Det är inte de som bor i glesbygden som står för klimatförändringarna. Fast de drabbas ändå. Här pratar folk om att det inte är kallt längre.
Tur för dem tänker säkert någon storstadsbo söderöver. Men det handlar inte om det utan om att det är otäckt att det på tio år märks en sådan förändring, då typ 30 grader minus jämt vintertid, nu kanske 2-3 grader minus.
När jag landade såg jag tre älgar som lekfullt gick fram i skogen i närheten av landningsbanan. Från luften formade granarna som figurer och de enstaka vägarna såg ut som pensaldrag. Det svårt att inte tycka att det här är exotiskt.
En stad som ska flytta, där det är mörkt klockan två och där de strejkade för 40 år sedan. Det är därför jag är här. För jubileet. 40 år sen gruvstrejken
0 Responses to “Framme i Kiruna”