Efter att under tre års tid hålla på att läsa, skriva och prata om gruvan och gruvstrejken -69 så kom jag då till LKAB.
När jag skulle hämta ut skyddsglasögon i förrådet för skyddskläder upptäcker jag att jag hänger där, och har gjort i flera år, i form av en artikel från en gång då jag pratade om deltagande demokrati i Kiruna.

Så påbörjades då resan under jord.
Med bil, och som eskorter hade jag huvudskyddsombudet underjord och vice.
Jag fick verkligen en lyxrundtur.
Och jag blev behandlad som en drottning.
Här är vi med hon som visar runt besökgrupper i besökscentret, och vicen.
Nere i gruvan har de en fantastisk biosalong där man skulle kunna göra teater…

Här står jag och pratar med en man som planerar brytning och skjutning.
Förutom avancerade kartor över orter som fick jag också höra fantastiska historier om när han ringer och väcker folk som inte har stämplat ut sig. Men de ska jag inte berätta här.

Nu har vi precis ätit lunch ca 10.30 och står nu och kollar på tågen
Här är samma foto, på ett ser man dammet i luften tydligt på det andra inte

sen åkte ni ner till 1035 m underjord
(det är alltså helt otroligt att man hittar där med hundratals bilvägar som slingrar sig, mörkret och trafiken)
när vi kom fram dit vi skulle så gick vi av bilen så släckte vi alla tre våra lampor
jag har aldrig sett ett sånt mörker i hela mitt liv

sen fick jag åka en lastvagn, jag minns inte vad de heter
men här står jag i en i alla fall
vi åkte fram, lasta på malm och annan sten och sen öste ner i ett hål
25 ton tog det en gång vi åkte

allt jag såg därnere, hissarna, lastbilar, malmen som fraktas, det är sådana enorma krafter