Posted by & filed under Tal.

2014-05-01

1a maj tal Kinna, Marks Kommun

 

Att komma till Kinna på 1a maj för mig är att komma hem. Att komma hem är mer än en geografisk tillhörighet det är också en känsla. Och här i Kinna känner jag mig hemma – politiskt.

Det var här mitt politiska engagemang började och det tack vare Vänsterpartiet i Mark.

 

Var och en i ett parti, varje liten lokalpolitiker, varje stolt organisatör, varje funktionär är de som utgör delar i den större helheten. Utan dem hade ett parti inte funnits. Och då hade det inte funnits valrörelser, fullmäktigemöten och inte heller 1a maj.

1a maj för mig är den finaste dagen på året.

Det är den dag på året som jag känner mig mest hemma i Sverige.

 

Mitt politiska engagemang började med en skolstrejk på min gymnasieskola, med EU folkomröstningen och med ett flyktingfall på min skola.

Det var en kille som hette Josef som gick teknisk linje, han hade tvingats in som barnsoldat i SLA-armen i Libanon och deserterat och kommit hit där hans bröder fanns.

 

Sverige bestämde sig för att utvisa honom. Vi kämpade mot.

Det finns så många människor som borde få vara kvar i Sverige, som lever under rädsla för utvisning och som borde få stanna. Jag är stolt över att tillhöra ett parti som vill ha en generös flyktingpolitik.

Låt fler få stanna

 

Att komma hem kan kännas dubbelt.

Jag bestämde mig för att berätta något jag aldrig har berättat innan när jag blev bjuden hit för att 1a maj tala.

Efter att Josef blivit utvisad från Sverige började jag få hotbrev. Utklippta tidningsbokstäver fastklistrade på brevpapper som lämnades in till elevrådsrummet adresserade till mig. TV-horan America skulle dö för att hon hade ställt upp för Josef.

Jag blev inte dödad men mitt liv förändrades i grunden av att lära känna rädslan. Jag var 18 år, kände mig liten, dum.

Jag var rädd och mest rädd var jag för att det skulle hända min familj eller mina närmaste något.

 

Jag har med fasa följt den familj i Kinna som inte bara fått hot utan blivit trakasserade och misshandlade. Kinna har blivit en plats känt för homofobi och våld mot homosexuella.

En repad bil, en sten i ansiktet, sparkar. En fruktansvärd rädsla.

När Håkan och Roy skulle gifta sig var det ingen som kunde det i Marks Kommun, alla präster sa nej.

 

Är detta verkligen ett av världens mest moderna och öppna samhällen? Är detta värdigt Sverige år 2014?

Det måste få ett slut.

Vi måste trycka tillbaka.

Vi måste sätta stopp.

 

Ingen människa ska behöva leva i rädsla för att han eller hon eller hen älskar en annan människa av samma kön.

Ingen människa ska behöva vara orolig för sitt liv för att hon kommer från ett annat land.

Ingen människa ska behöva vara tyst för att slippa hot.

Därför är också en av de viktigaste uppgifterna detta supervalår, men också alla andra år, att trycka tillbaka rasismen och rasisterna, att utradera rasistiska partier parlamentariskt, att se till att deras våldsideologi inte får fäste hos nya unga människor.

Och det kan vi aldrig göra bara med tal eller paroller utan genom att bygga starka samhällen där människor bryr sig om varandra.

 

Bry er om varandra, det finns förmodligen ingenting som skrämmer en sverigedemokrat eller en nynazist så mycket.

För att bry sig om varandra är att känna varandra, och då är man också beredd att kämpa för varandra.

Så vänsterpartister och anti-rasister bry er om varandra. Mys och skräms samtidigt.

 

Det var det som gjorde att jag blev politiskt aktiv i Vänsterpartiet i Mark. Jag kände att Evert och Nisse och Eivor brydde sig om mig. De lyssnade, hjälpte till när det behövdes. De tog mig och andra unga vänstermänniskor på allvar.

Och det är nog oftast så det är.

Politik må handla om ställningstaganden, programförklaringar och valaffischer. Men det avgörande är nog ändå den mänskliga kontakten. Att det finns en annan människa bredvid mig som tycker som jag och som är beredd att dela min kamp så att det blir vår kamp.

Att komma hem är att tänka på människor som har betytt mycket för en.

Därför står jag här och tänker på Nisse, Nils Andersson, textilarbetare, vänsterpartist.

Både han och Eivor finns med på omslaget till CH Hermanssons bok Kommunister.

Jag har hört historien om hur Nisse på en partikongress förklarade mervärdeteorin med hjälp av ett par byxor, som jag skulle gissa han sytt själv på fabriken där han arbetade.

Han förklarade vad som gick till ägaren, till investeringar, och han rev av bitar på byxan tills det bara fanns en liten bit kvar och det var till arbetaren.

Jag önskar att det hade varit när mobiler fanns och att någon filmat det och lagt upp det på youtube.

Nisse visste sitt värde och han visste värdet av att kunna analysera kapitalismen.

 

Jag tänkte på honom senast när självaste Bill Gates, världens rikaste man, under Davos mötet i Sweisch då de rika och berömda träffas, uttryckte sin oro för kravet på höjda minimilöner. Att vilja höja minimilönerna – sa världens rikaste man – det är inte bra för ekonomin.

Och jag tänkte att du, Bill Gates, kan säkert lura miljardärerna och företagsägarna men du hade aldrig kunnat lura Nisse.

För han visste att utan honom blev det inga byxor sydda.

 

Och därför, mina damer och herrar, kamrater, socialister.

Därför är det viktigt att vi lär oss att analysera kapitalismen och därför är det viktigt att vi pratar om arbetstidsförkortning

Det är en fråga som är både konkret och visionär – som visar vägen in i framtiden. Att vilja ha sex – timmars arbetsdag är mer. Visst är den genomförbar, vänsterpartiets arbetsgrupp har varit noga med att lyfta fram det enkla – det kostar mindre än regeringens jobbskatteavdrag – och jag tror dem.

Men arbetstidsförkortning är också en symbolfråga för ett parti som säger sig vilja förändra samhället i grunden. Att förkorta arbetstiden är att förändra synen på arbete.

Vi vågar påstå att vi måste lönearbeta mindre för att göra samhället bättre.

 

Sex-timmarsdag innebär en förskjutning till förmån för arbete i den grundläggande konflikten mellan arbete och kapital.

Låt den som arbetar få en större del av mervärdet genom att sänka arbetstiden utan att sänka lönen.

Låt den som syr byxorna få behålla en större del av dem.

 

Vi måste kunna analysera kapitalismen för att förstå patriarkatet. För att förstå hur samhällsordningen särskiljer män och kvinnor och delar ut attribut beroende på kön. Feminism sägs vara dåligt för män, feminister sägs vara aggressiva.

Vi vet, vänsterpartister, feminister att jämställdhet är bäst för alla.

 

Vi behöver kunna analysera kapitalismen för att förstå varför borgarna för några år sedan var så otroligt intresserade av alternativ pedagogik. För det var ju därför friskolor skulle få starta. Det hade inget med vinst att göra. Vi som trodde något annat var cyniker. Tyvärr var det vi, cyniker som fick rätt. Privatskolor kan gå med vinst, sanslös vinst, elever kan kallas kunder men det blir inte bättre.

Välfärden är inte till salu, vi är inte till salu, vi har inte låtit oss köpas.

 

Klimatförändringarna som pågår är skapade av människohand i ett system där vi är konsumenter och allt kan köpas för pengar. Men klimatförändringarna kan inte stoppas med rätta köp-val. Vi kan inte shoppa oss till en bättre värld. Vi måste sluta shoppa, sluta förgifta, sluta förstöra.

Vi måste förändra vårt levnadssätt i grunden.

Vi måste kunna förstå kapitalismen för att kunna bli av med den.

 

Att komma hem kan vara vackert men behöver inte vara nostalgiskt.

Att se tillbaka har varit Sveriges och arbetarrörelsens största problem sen Olof Palme sköts.

 

För varje år som går har nostalgin över det gamla folkhemmet växt. För varje år som förändringarna slagit igenom, för varje år som politiska strider förlorats och principer lagts åt sidan så har minnen av fornstora dagar blivit större.

Jag vet inte om Sverige var bättre förr eller inte.

Det jag vet är att vi inte kan gå tillbaka i tiden.

Däremot kan vi välja om vi ska gå eller backa in i framtiden.

Och de senaste valen har det nog backats för mycket. Moderaterna har gett sig in i striden om vem som är det största Arbetarpartiet, Socialdemokraterna vill vinna väljare genom att framstå som duktiga på borgerlig ekonomi. Och vi har haft ett land som i val efter val har gått den enda vägens politik, även innan borgarna vann valet.

 

Min största rädsla inför det här valet är att vi ska vakna upp efter valet med en rödgrön regering och se att ingenting förändras.

 

Men om kampen är nuet så är framtiden vår.

 

Vi ska kämpa, vi ska prata, vi ska sjunga.

Vi ska se till att de vi träffar idag och fram tills EU-parlamentsvalet 25 maj och sedan därefter varje dag fram tills 14 september möts av glädje, energi och drömmar.

 

 

En människa som inte vågar drömma är inte hel.

Och även om socialismen inte står med i valplattformen så är det den drömmen vi bär på.

Att dag leva i ett samhälle där arbetet inte skördar liv som offer.

Att en dag leva i ett samhälle där man och kvinna självklart delar på det obetalda arbetet i hemmet.

Att en dag leva i ett samhälle där klimatförändringarna stoppats, där luften är renare, där oljan får vara kvar i marken, där regnskogen får växa.

 

Ett samhälle där envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling, som det så vackert står i det Kommunistiska Manifestet.

 

Att komma hem, det är att våga stå för sina drömmar och tro att de kan förverkligas, kanske till och med inom vår livstid.

 

Länge leve drömmen om socialismen kamrater.

Glad 1a maj.