1:a maj tal Göteborg 2003 (ett glas vatten)
America Vera-Zavala
Esperanza heter hon. Hon brukar följa med mig vart jag än går. Hon tröstar mig när jag är ledsen, stärker mig när styrka fattas. Hon får mig att tro att parollen om att en Annan Värld är Möjlig är mer än bara ord utan något vi; hon, ni och jag tillsammans kan skapa. Jag tror ni alla känner henne. Esperanza är det spanska ordet för hopp.
Det var hoppet om tre mål mat om dagen som fick den brasilianska befolkningen att övervinna rädslan och rösta för Lula. Under flera år har PT styrt kommuner och städer genom att öka deltagandet och ge människor makt. I Porto Alegre och i Belem är det invånarna själva som bestämmer över kommunens budget. Genom deltagandet ökar omfördelningen och genom högre välfärd ökar deltagandet. Människor skapar motvikter genom att gå emot den nyliberala dogmen och faktiskt skapa bättre förutsättningar för att leva. I dessa kommuner privatiseras varken vatten eller utbildning, den offentliga sektorn växer och demokratin stärks. Det var hoppet som fick brasilianarna att vinna fotbolls vm och världens bäste president.
Det var hoppet om arbete som fick kvinnorna på textilfabriken Brukman i Buenos Aires, att ockupera och fortsätta arbeta trots hotet om repression. För över ett år sedan reste sig det argentinska folket i ett land där nyliberalismen blivit religion. Allt hade sålts ut, den ekonomiska och sociala krisen var ett faktum. De reste sig och har sedan dess skapat oaser av deltagande demokrati underifrån. I råd träffas grannarna för att prata om gemensamma problem och hitta gemensamma lösningar. De arbetslösa ockuperar vägar för att få sin sak hörd och arbetare ockuperar fabriker för att få arbeta. Det var det kvinnorna gjorde i Brukman. När de övergavs av ägaren utan varken lön eller arbetslöshetsunderstöd bestämde de sig för att driva fabriken själva. Det blev ett mönsterkooperativ, där lönerna ökat, arbetstiden sjunkit och livskvalitén höjts. Hoppet fick kvinnorna att visa att de, tillsammans, kunde driva fabriken vidare bättre än vilken kapitalist som helst.
Det är hoppet om ett fritt Palestina som dagligen får miljontals palestinier att stiga upp och fortsätta leva under terrorockupationen. Att öppna fönstret, baka bröd, gå i skolan – alla dessa små akter av trots bygger ett samhälle ingen militär kan krossa. För i varje utbildad palestinier, i varje nybakt bröd i varje nyfött barn finns det ett hopp om ett fritt Palestina. Och genom att fortsätta demonstrera, åka dit som mänskliga sköldar, och genom att visa solidaritet underbygger vi hoppet och stöder kampen. Länge leve Palestina.
Vi lever i en värld som är så upp och ned att det krävs kamp och olydnad för att få det vi är berättigade till.
I den upp och nedvända världen krävs det att det brasilianska folket bryter mot IMF: s regler när de röstar för Lulas politik. För det är regelvidrigt att vilja mat istället för skuldåterbetalning.
I en ding ding värld bröt textilarbeterskorna på Brukman mot lagen när de drev vidare den fabrik vars ägare övergav dem utan lön. De utsattes för tårgas och kulregn för att de visade att kooperativet gav dem arbete, lön att leva på och ett meningsfullt liv.
I världen upp och ned kallas palestinierna för terrorrister när de gör det enda ett ockuperat folk kan göra – bekämpa ockupationsmakten tills ockupationen har upphört.
Men världen upp och ner kan aldrig ta hoppet ifrån oss. Och det är hoppet och drömmen om socialismen som får oss att stå här idag. Och säga åt makteliten att så länge världen ser ut som den gör kommer vi att vägra deras förbannade ordning och göra motstånd tills vi skaffat oss en bättre värld. För om kampen är nuet så är framtiden vår.
Globaliseringen har gått in i sin väpnade fas. Ett system som så våldsamt undergräver människors rätt till sina mest grundläggande behov, måste förr eller senare ta till vapen för att upprätthålla sin existens. Och det globala kriget förs från flera olika fronter. Anfallskriget mot Irak visade att när bomberna slutar falla har kriget bara börjat. För innan bombernas rök lagt sig har någon hunnit smyga in och hängt upp en gigantisk reklampelare med orden; Till Salu.
Och precis som man påstod att fredsrörelsen bara hade att välja mellan en galen Musse Pigg och en lika galen sektledare kommer irakierna få välja mellan att köpa bensin på Shell, vatten från Coca Cola, och mat från Nestlé. De befriade irakierna kommer aldrig att åtnjuta friheten att vägra valfrihet. Demokratin såldes till de transnationella företagen innan de ens hann rösta för första gången. För demokrati – det är inte rätten att shoppa, det är rätten att bestämma över samhällsekonomin.
Det är inte bara i Irak det hänger Till Salu skyltar. Världshandelsorganisationen WTO: s avtal om tjänster, GATS, syftar till att liberalisera allt. Allt ska säljas, hela världen ska bli en handelsvara.
Och ändå är vi långt ifrån ett uppror mot den dagliga expropriering som sker av det vi äger gemensamt.
Här i Göteborg hann inte Attac rörelsen ens sätta upp sina Till Salu skyltar innan vuxenutbildningen hade sålts ut. Skyltarna sattes istället upp på universitet, sjukhus, och systembolag.
Och trots detta är vi långt ifrån en folkstorm mot de som vågar ta vår egendom, sälja den och låta vinsten gå någon annanstans än tillbaks till oss.
Allt är Till Salu i den nyliberala ideologi som säger att människor inte ska äga gemensamt, att människor inte ska bestämma över ekonomin, och att människor inte ska vara jämlika.
Och ännu finns det inte en olydnadsrörelse som konsekvent står för ett tvärtom; för ökad möjlighet till folkligt deltagande, för ökad bestämmanderätt över det offentliga – med skyltar där under de överstrukna orden Till Salu står Vårt.
Det finns lagar och regler som säger att vi har rätt till vatten, mat och utbildning. Om de ovanifrån bryter mot lagarna måste vi vara olydiga underifrån. Genom att utmana regelverk kan vi överskrida handelsavtal, genom att bekämpa privatiseringar kan vi förhindra nya regelverk och genom att bryta mot regler kan vi öppna fönster mot andra lagar. Olydnad är det nya ordet för kamp. Att vägra lyda globaliseringens regler betyder att kämpa för rätten att andas, dricka vatten, äta mat. Att inte lyda är att leva.
Och när vi lever, deltar och tänker själva återuppfinner vi tillsammans världen. En värld där ett nej är ett nej och där det vidriga kriget stoppats.
Vi kan börja återuppfinna världen här i Göteborg. För om det står i den svenska grundlagen att all makt utgår från folket måste det betyda något. Vi måste återta makten. Vi medborgare måste organisera oss, delta och kräva medbestämmande över det vi äger gemensamt och påverkan över samhällsutvecklingen. Vi kan se till att statsbudgetar inte automatiskt innebär att sjuka och arbetslösa måste bära den tyngsta bördan. Att rättvisa inte betyder att de rika berikar sig på de fattigas ansvarstagande utan att det ibland betyder – att ta från de rika och ge till de fattiga. För hade makten utgått från folket hade vi varken haft krig eller privatiseringar.
Makten kommer att utgå från oss den 14 september i år. Istället för att folkvalda representanter bestämmer åt oss får vi bestämma själva. Under några timmar när vi folkomröstar om EMU kommer allas röster väga lika tungt. Men för att de ska väga krävs det att man röstar. Det finns en klassstämpel på varje röst, i det finns en klassstämpel på de röster som inte avges. Valdeltagandet blir lägre och i vissa invandrartäta områden är det hälften så högt som i rika områden. Segregationen är inte länge sen – den är nu. Invandrare har lika stor rätt att debattera, höras, synas och tycka som alla andra i det svenska samhället, men det blir sällan så. Och den handlar varken om bristande svenskakunskaper, chorizos, eller hedersmord. Den handlar om att svenska samhället marginaliserar invandrare men också om att invandrare marginaliserar sig själva.
Vi är några stycken som har en idé om att försöka bryta mönstret inför EMU-folkomröstningen.
För om vi går med i EMU kommer arbetslösheten att öka och redan idag är det invandrarna som tar mest ansvar för arbetslösheten – genom att vara utan arbete.
För med EMU kommer lönearbetarna drabbas hårdast av en ensidig inflationsbekämparpolitik – bland dem invandrare som arbetar men inte deltar i svensk politik.
För EMU kommer slå mot den offentliga sektorn– där kvinnor arbetar och avlastas – bland dem invandrarkvinnor som inte röstar.
Organisationen Invandrare Mot EMU ska förhoppningsvis demonstrera att det finns invandrare som tycker att makten över den ekonomiska politiken ska ligga hos folket och inte i händerna på oberoende centralbankschefer. Vi ska banne mig vinna folkomröstningen 14 september.
Den 11 september utfördes ett av de absolut värsta brotten i vår historia. Ett hopp bombades, sköts och torterades sönder. Ett kollektivt hopp om en bättre värld kuppades bort. Den 11 september 1973 genomfördes den av USA finansierade militärkuppen i Chile. Den nyliberala diktatorn Pinochet ersatte den demokratiskt valde Salvador Allende.
Vad var då Allendes värsta brott? Att han var kommunist? Nej, för det var han inte, han var socialist. Att han nationaliserade kopparindustrin? Nej för Pinochet var sen med att privatiserade en sån god statlig inkomstkälla. Att han var kompis med Fidel Castro? Det va t.o.m. Olof Palme på den tiden.
Hans brott var att han fick folk att tro att folket skulle segra. Fick folk att hoppas så mycket på seger att de faktiskt inte bara drömde utan också kämpade för socialismen. Fick folk att tro att de och ingen annan kunde göra en annan värld möjlig. Samma sak som vi tror idag.
Venceremos – Vi ska segra