Posted by & filed under Motståndets estetik.

Publicerad i Vänsterpress maj 2006

En nyutgåva av Peter Weiss ‘Motståndets Estetik, kommer i september ut på Bonniers Förlag. Band 1,2, och 3 i en samlingsvolym cirka 1200 sidor i pocket Vi sitter i Gunilla Palmstierna – Weiss omsorgsfullt inredda arbetsrum och talar om ‘Motståndets Estetik’.

– Självklart är jag glad att den åter kommer ut med samma redaktör som 1982 på Arbetarkultur, Magnus Bergh. Givetvis borde en nyutgåva innehålla de bilder Peter Weiss beskriver och analyserar. Även ett tillägg om vilka de personer är som förekommer 
i ‘Motståndets Estetik’ det är ju ett stort dokumentärt epos. Ja, även typografiskt borde den komma i större skrift. Även äldre och de med dålig syn ska kunna tillgodogöra sig boken. Fast Leif Thollanders omarbetning av omslag och typografi är mycket vacker. Jag väntar på nästa utgåva med bilder och personbeskrivningar. Det hanns inte med eftersom allt måste vara färdigt i rasande fart till Peter Weiss – seminariet i höst på ABF 18 november. Det är ju nödvändigt. Ett seminarium utan tillgång till boken är ju omöjligt. Lyckligtvis har översättaren Ulrika Wallerström kunnat korrigera några felaktigheter.

Peter Weiss föddes 8 november 1916 i Neu Babelsberg Berlin. Fadern tjeckisk medborgare, textilfabrikant modern schweiziska, skådespelerska. Knappt 18 år senare emigrerade den judiska familjen till England för att undkomma förföljelse i nazi – Tyskland. Peter Weiss sattes på en skola i maskinskrivning och bokföring. Maskinskrivning kom till nytta bokföring var lika med noll. Senare sändes han till Tjeckoslovakien för att utbildas i textilteknik. Som ung konstnär brevväxlade Peter Weiss med Hermann Hesse. Han skickade sina skrivna alster och teckningar till Hesse, som svarade ” Någon författare blir ni inte men säkert en bra målare”. Det skulle bli delvis tvärtom. Eftervärlden kommer att minnas Peter Weiss som en bra författare, som konstnär är han mindre känd. Hermann Hesse hjälpte in Peter Weiss på Prags Konstakademi. I Prag förlorade P.W. två av sina närmaste vänner i förintelsen. En kurskamrat Lucy Weinberg, som han förlovade sig med för att rädda från deportering 
och en annan akademikamrat, konstnären Peter Kien. Båda deporterades till Theresienstadt och båda omkom senare i Auschwitz. Peter Weiss hade begett sig till Schweiz men utvisats. Han återförenades med sina föräldrar 1939, i Alingsås/Sverige, dit föräldrarna flytt 1938.

– Peter och jag träffades 1952 på Kiviks marknad i Skåne. Ett av våra första samtal rörde sig om surrealism och psykoanalys. Jag hade just gjort omslaget till André Bretons bok ‘Nadja’ . Peter tyckte det var det fulaste han sett. På skämt sa han om vi får ett barn ska hon heta Nadja. 
Detta före vi var tillsammans. Men så gick det som det gick. Vi fick 30 år av intensivt samarbete. Och efter 20 år föddes Nadja. Nu skådespelerska vid Dramaten i Stockholm. 
Hon kommer att läsa Peters tidiga svenska texter såväl i Berlin som på Seminariet i Stockholm.

Sett utifrån är det mycket som förenat makarna Palmstierna – Weiss. Ingen är född eller uppvuxen i Sverige. Gunilla kom till Sverige 1945. Båda konstnärer inom flera fält, samarbetat och berikat varandras arbeten. Gunilla teater och film scenograf, keramiker och skulptör. Peter författare och målare. Skrev böcker, dramatik, målade och tecknade 
och var dessutom mycket musikalisk.

– Peter och jag hade i flera år våra ateljéer bredvid varandra. Han kom in och läste högt vad han skrivit. Samtidigt diskuterade vi mitt arbete, en fruktbar period. Vi arbetade många gånger tillsammans. Vi hade teatern gemensamt. Jag byggde modell och ritade kostymerna samt föreslog ljussättningen medan han skrev sina pjäser. 
Jag har skapat scenografin till nästan samtliga av urpremiärerna av Peters pjäser med ett enda undantag. Vårt genombrott var Peters pjäs Marat/Sade i Berlin. (Egentligen är titeln så lång så den kom in i Guinness rekordbok 1965) För Peter blev det en politisk snabbutveckling. Det anses att pjäsen gav upphov till studentrevolten i Berlin. Det gjorde den givetvis inte. Men den gav ord åt det som låg i luften.
– Jag har aldrig upplevt något vare sig förr eller senare, ridån gick upp och ner ett femtiotal gånger. Det var succé. Egentligen hade teatern velat avsätta pjäsen de blev rädda för det revolutionära innehållet. Men det hade blivit process. Pjäsen revolutionerade på flera plan: Som pjäs, som scenograf/kostym/ljud och regin av den polske regissören Konrad Swinarski. Världen öppnade sig för oss. Vi fortsatte till London, New York och filmen med Peter Brook som regissör. I Sverige hade såväl Ingmar Bergman som Alf Sjöberg tidigare avfärdat pjäsen som ospelbar. Men 1966 satte vi upp den på Dramaten. I gemensam regi med Frank Sundström. Den uppsättningen anses nu som en klassiker, banbrytande och revolutionerande inom svensk teater. Så kan det gå.. 

– Efter det kom erbjudande från ‘the Beatles’ Peter skulle skriva en revy åt dem. Det blev nej, vilket våra barn aldrig förlåtit. Vi var då redan involverade i pjäsen om rättegången mot bödlarna från Auschwitz Peters ‘Rannsakningen’. Den hade premiär på 17 ställen i såväl i öst-som väst Tyskland. Jag gjorde den senare med Ingmar Bergman på Dramaten. Även den har blivit en klassiker. Många är de politiska pjäser Peter och jag gjort tillsammans såväl här som utomlands. Vi har inte enbart arbetat till sammans med teater utom även reportagemässigt. När vi reste till Vietnam under de s k Johnson bombningarna av Vietnam 1968 blev Peter sjuk och låg på sjukhus i Hanoi. Han mötte då de mest prominenta författarna och politiker och antecknade om det på sjukhuset. Jag reste på nätterna ner till demarkationslinjen och skrev om kvinnornas situation, om de medicinska förhållandena om teater och kultur under krigsförhållanden. Våra erfarenheter blev en gemensam bok.
Peter Weiss avled 1982 av en hjärtinfarkt.
– Efter det genomförde jag ett fyraårigt sorgearbete genom att formge två stora utställningar om Peters liv och verk samt vårt 30 åriga samarbete. Dels i ‘Berlin Akademie der Künste’ och ‘Moderna Museet’ i Stockholm. 

– Vad jag saknar mest är den självklara kommunikationen, man talar i koder eller rebus och förstår varandra. Bara peka på en artikel och veta vad den andre menat, det fortlöpande intellektuella och konstnärliga samtalet. 

I Tyskland firar de även dödsdagar där kommer Peter Weiss jubileet att hållas på Akademie der Künste och på Svenska Ambassaden den 12-14 Maj. I Sverige firar vi födelsedagar och jubileet kommer att hållas på ABF-huset 18 november, som organisatörer Daniel Suhonen, Marxistisk Forum och Bonniers förlag.
– Irriterande är att 3-4 år diskuteras det att ‘Marat/Sade’ och en opublicerad pjäs ‘Inferno’ av Peter Weiss ska spelas under jubileumsåret. Men det är som att trampa i lera. 
Man får aldrig besked. Man lovar och det blir luft. 

För Gunilla är ‘Motståndets Estetik’, utöver den fantastiska prosan, ett diktverk, men även som en stor musikalisk komposition. Hon ger lästips.

– Läs den gärna högt, då upptäcker man musiken i den. Det är en djuplodande analys av konst och politik. Kultur och politik kan ej skiljas åt… ett P.S. Peter deltog aldrig i spanska inbördeskriget. Många tror det för att det är så levande beskrivet i andra delen av ‘Motståndets Estetik’

 

Av America Vera-Zavala

 

 

Comments are closed.